onsdag 5 oktober 2016

Tron kan och bör försvaras

Tron kan och bör försvaras
Av Per Ewert

För 2000 år sedan gav Jesus sina lärjungar uppdraget att gå ut och göra alla folk till lärjungar. Det gör vi genom att tillsammans med tidigare apostlar och förkunnare frimodigt försvara sanningen i den kristna tron. Detta verktyg går under namnet apologetik.

Vissa kyrkliga röster menar att det är mindre viktigt att presentera argument för tron, det viktiga är att göra trons gärningar. Men det är en alltför ytlig inställning till Jesu budskap. Hans gudomliga anspråk var enorma och unika, och de behöver därmed också hanteras därefter.

Ett av de nutidsfenomen som den kristne förkunnaren möter är postmodernismen – övertygelsen att ingen verklig sanning existerar; allt är bara olika åsikter på en färgpalett. Det finns dock stora problem med en sådan inställning: ett är att ingen människa i praktiken lever efter en sådan grundsyn. Det andra är att åsikten att ingen sanning existerar ju själv är ett sanningsanspråk – och därmed utplånar sig själv!

Både gudstroende och gudsförnekare instämmer i att sanningsfrågan är avgörande. Paulus skriver i 1 Kor 15 att om Kristus inte har uppstått så är all kristen verksamhet meningslös, och vi är ”de mest beklagansvärda av människor.” Ingemar Hedenius, 1900-talets kanske skarpaste ateistiske förkunnare håller med: Situationen är ju den, att om kristendomen verkligen innehåller sanning, då måste jag ju tro på den, men om kristendomen inte är sann, då varken kan eller bör jag tro på den.”

I en tid när den kristna tron utmanas som aldrig förr har vi ändå skäl att frimodigt försvara dess sanning. Det är detta som ryms under begreppet apologetik – av grekiskans apologia – ”att tala till försvar för”. Paulus använder begreppet i Fil 1:7 som beskrivning av sitt arbete ”när jag försvarar och befäster evangeliet”. 

Samma ord använder även Petrus i sitt första brev 3:15, där han uppmanar de troende att alltid vara beredd att ”svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger.”

Apologeten har två huvuduppdrag. Ett defensivt – att stå fast och försvara tron mot angrepp. Och ett offensivt - att gå framåt och förkunna sanningen i den kristna tron. I Herrens år 2016 har vi också alla möjligheter att frimodigt göra detta. Kanske aldrig tidigare har det varit så vanligt som idag att peka på vetenskapliga upptäckter som stöd för Guds existens. Så när vi instämmer i trosbekännelsens ord ”Jag tror på Gud Fader Allsmäktig, himmelens och jordens skapare” står vi fortsatt på trygg mark.

Alla kristna är inte kallade att vara debattörer eller experter med heltäckande försvar för varje tänkbar fråga. Men varje kristen kan svara: ”Jag äger inte själv hela sanningen om tillvaron. Men jag vet att det finns goda skäl för den kristna tron, och framför allt känner jag Honom som sade sig själv vara vägen, sanningen och livet. Därför kan jag tryggt lämna de frågor jag själv inte vet svaren på hos Honom.”

Sanning utan ödmjukhet blir lätt kall och oattraktiv. Men en ödmjukhet utan sanning blir å andra sidan oengagerande och meningslös. Det stora i den kristna tron är att den bejakar både hjärnan och hjärtat. Kanske är det just en sådan tro som nutidens människor längtar efter att få bygga sina liv på.

Ladda ner artikeln (pdf)

Per Ewert

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.

På gång


Translate

Bloggarkiv

Använder Blogger.

Mest lästa

Senaste inlägg